Halmstadgruppen
Erik Olson

Erik Olson, självporträtt, 1920
I slutet av 1930 målar han Handsken är kastad som blir hans första surrealistiska verk. 1931 blir han medlem i gruppen Abstraction-Création, men orienterar sig alltmer mot surrealismen som bryter igenom i Paris vid denna tid. Han förmedlar denna nya konstriktning till övriga medlemmar i Halmstadgruppen. 1934 blir E. Olson medlem i surrealistgruppen Gravitation och målar Sökaren I som är ett surrealistiskt självporträtt. 1935 deltar E. Olson i utställningen Kubisme=Surrealisme i Köpenhamn som han dessutom är med och arrangerar.

Erik Olson, Sökaren, 1935
1935 flyttar E. Olson från Paris till Danmark och sällar sig till de danska surrealisterna. 1936 bosätter han sig i fiskebyn Taarbeck utanför Köpenhamn och deltar i internationella surrealistutställningar i London 1936 och 1937. Åren därpå deltar han i ett flertal stora internationella utställningar, bl. a i Paris 1938 och tillbringar somrarna vid den halländska kusten.
1940 målar E. Olson Dagspressen, ett nidporträtt av Hitler som svartlistas av Gestapo. 1942-43 börjar E. Olson experimentera med en postimpressionistisk stil. Han flyttar hem till Sverige 1944 och blir bofast i Halmstad. Under 40-talet deltar han i Söndrumskolonin — en konstnärssammanslutning vid Halmstads kustband, tillsammans med bl. a Sven X:et Erixson, Felix Hatz och medlemmarna i Halmstadgruppen. Under denna tid frigör han färgen och formen i sitt måleri och låter den halländska kusten bli en inspirationskälla.
1950 konverterar Erik Olson till katolicismen och kommer i kontakt med art-sacré -rörelsen i Paris som vill förnya den sakrala konsten. Under 50-talet arbetar han i rörelsens anda och hans religiösa bildvärld blir allt mer abstrakt i stora format. 1963-64 återknyter han till sin surrealism och skapar en ny motivvärld där han blandar sakralt och profant. 1964 ställer Erik Olson ut i New York. Under andra hälften av 60-talet gör han en serie erotiska bilder. Samtidigt och in på 70-talet hämtar han också motiv från tidens oro så som miljöhot etc. Syndafloden blir ett vanligt motiv i slutet av 60-talet. E. Olson reser till Bretagne i början av 70-talet och målar speglande rymder, labyrinter av omöjliga perspektiv och svävande klippor i ljusa, klara färger.1977 målar han en triptyk till Vatikanmuseet. På 80-talet återknyter han delvis till sin religiösa och mytologiska bildvärld — nu med helt rena färger och ett intensivt ljus. Erik Olson går ur tiden 1986.