Halmstadgruppen 50 år

Under 40- och 50-talet kom flera av dem att utföra en mängd offentliga utsmyckningar. Idag finns många platsspecifika verk och fresker att se på bibliotek, teatrar och kyrkor runt om i landet. Ofta har dessa utsmyckningar kubistiska och konkretistiska inslag, som ett arv efter den modernism gruppen skolats i. På 60-talet, då världen åter befinner sig i en politisk kris, återknyter flera av gruppens medlemmar till ett surrealistiskt bildspråk.

Trots medlemmarnas personliga utveckling delar de ett gemensamt förflutet: Mötet med den moderna konsten i ett blomstrande Europa, upptäckten av den trollbindande och irrationella surrealismen och åren med Söndrumskolonin. De höll därför samman och fortsatte med gemensamma utställningar livet ut.

Halmstadgruppen är unik på så vis att den aldrig upplöstes. De sex konstnärerna förblev en konstnärsgrupp genom hela livet. Först när Stellan Mörner går ur tiden 1979 upplöstes gruppen efter att ha varit förenad i 50 år. Därmed blev den en av de längst bevarade konstnärsgrupperna i hela konsthistorien.

Ögat gjordes i samband med en starroperation 1974. Axel Olsons bildvärld blev ljusare efter operationen.