Sven Jonson (1902-1981) - biografi

Hösten 1926 far Sven Jonson tillsammans med Esaias Thorén till Paris via Köln, där han fascineras av Kölnerdomens höga valvbågar. I Paris tecknar Jonson och Thorén modell för Otte Sköld, men har svårt att försörja sig utan mecenater. Våren 1927 återvänder de till Halmstad och öppnar Modern Reklam, en kombinerad ateljé och målarskola som blir en samlingsplats för stadens konstnärer och intellektuella. 1928 möter Sven Jonson konstnären Gösta Adrian-Nilsson. GAN:s måleri influerar Jonson till en serie sportmotiv, bl.a. Bandyspelaren 1930. 1928 möter han också Stellan Mörner, sonen till landshövdingen i Halmstad, som engagerar honom att tillsammans med Thorén utföra väggmålningar på slottet.

1929 är Jonson med att bilda Halmstadgruppen tillsammans med Waldemar Lorentzon, bröderna Axel och Erik Olson, Esaias Thorén och Stellan Mörner. Mot slutet av 1920-talet målar han postkubistiskt och orienterar sig mot purismen. 1930 gör han en serie kompositioner i konkretistisk stil, t. ex Plangeometrisk komposition 1930. Samma år deltar han i Otto G. Carlsunds utställning Art Concret i Stockholm.

1934 gifter Jonson sig med Brita Svensson. Vid denna tid är Halmstadgruppens medlemmar surrealister. En renodlat surrealistisk av Jonson är Den vaknande vidden, 1935. Samma årdeltar han i den internationella utställningen Kubisme=Surrealisme i Köpenhamn. Sven Jonsons surrealism kännetecknas av ödsliga landskap i ljust gula och bruna toner, ofta med små människogestalter för att påvisa människans litenhet i universum. Arkitektoniska element, vidsträckta horisonter med milslånga skuggor, valvbågar och arkader är typiska kännetecken för Jonsons måleri. 1937 deltar han i en stor internationell surrealistutställning i London. Under andra hälften av 1930-talet speglar Jonson skräcken inför ett nytt världskrig i en serie visioner av en raserad värld, bl. a Ecce Homo från 1937.

1943 har Sven Jonson en separatutställning på Gummesons konsthall i Stockholm. Han är också delaktig i Söndrumskolonin — en konstnärssammanslutning vid Halmstads kustband, tillsammans med bl. a Sven X:et Erixson, Felix Hatz och medlemmarna i Halmstadgruppen. Vid 1960-talets början gör han en serie bilder med labyrintiska katedraler, där han till viss del återkopplar till 20-talets kubism. Under senare delen av 60-talet samt under 70-talet kommer havets och himlens blåa färgskala att dominera hans verk. Detta speglar även hans livslånga intresse för rymden, stjärnbilder och planeter. Sven Jonson går ur tiden 1981.